 |
 |
 |
 |
 |
Säg mig hur
En heldag har spenderats på Ikea. Kändes mycket konstigt att handla till ett "mig", och inte till ett "oss". Varenda liten detalj i vardagen är känslosam, och man vet inte riktigt hur man ska tänka eller känna. Om så bara att gå och lägga sig på kvällen, stiga upp på morgonen och ta sig an en ny dag. Att bre en macka istället för två, att duka till en istället för två, att ha allting gemensamt.. Ena stunden i vardagen känns det lite bättre, men sedan kan det komma till någon ynka liten detalj som kan göra att man brister igen. Saknad att vara nära, om så bara ha dig i närheten, höra dig andas, som jag är van vid. Får hela tiden tänka att det var vad som behövde göras. Men det kommer ta tid att läka.
Det blev i alla fall himla fint härinne: soffa med schäslong, fåtölj, pläd, blomma, lampa, tavelramar och annat smått plock. Och inträder 1000 kronor på Ikea är det alltid med.. :)
Ska nog köpa ett soffbord i mörkt trä sedan med som bryter av fint mot det vita :)
Man känner sig på något sätt lite gladare när man får in något nytt hos sig :)
Så fräscht, så fint och det här gillar jag. En dag är det min tur, snart, förhoppningsvis. väldigt snart.
Jag halkade in på din blogg och efter att ha läst detta så kunde jag inte låta bli att kommentera. Det finns få saker som är så smärtsamma som riktig kärlekssorg. Det river liksom en itu och stundvis så känns det som att man aldrig kommer få vara glad igen. I början så känns det som att hjärtat håller på att slitas från kroppen och att dagarna bara smälter ihop till en grå dimma. Ingenting smakar lika gott, ingenting luktar lika gott och det som alltid annars känns så kul. är helt plötsligt inte alls lika roligt längre. Ett uppbrott är en sorg - och det har sina olika stadier. Ibland känns det bättre och ibland känns det sämre - och det är helt okej. Men tro mig, du kommer ta dig igenom det här och du kommer förvånas över hur mycket du kommer lära dig på det i slutändan. Du kommer vara glad igen och den gråa dimman kommer tillslut spricka upp och då kommer solen visa sig igen. Någon gång inom det kommande året så kommer du komma på dig själv att du faktiskt inte tänkt på "detta" en enda gång under dagen och att det faktiskt inte hugger till i bröstet när du väl tänker på det. Tills dess så sänder jag dig mina tankar och jag håller mina tummar att den där dagen inte är långt borta för dig...
Med önskan om att din sommar trots allt blir som du önskar dig / Michaela
Michaela :
Tack för dina härliga och varma ord om dessa tankar. Känns så bra när någon förstår! Tack, det gjorde ändå min morgon :)
Hej Jennie!
Jag läste Michaelas kommentar, och jag kan inte mer än att hålla med. Jag har gått igenom exakt samma sak själv... det var tungt många gånger, men det gick! Jag jag kom ut på andra sidan som en stark, glad och självständig människa! Det gör inte inte ont längre, utan jag kan se tillbaka på det som varit med enbart varma tankar, tänk att jag fick uppleva något så fint! Sen att det inte höll, ja, sånt är livet. Men tro mig, det kommer att bli bra! Du kommer att bli glad igen, du kommer att bli lycklig igen. Du kommer att bli en självständig person med en helt ny aptit på livet. Det kanske inte känns så just nu, och det är okej, man måste få vara ledsen. Men du kommer att fixa det, jag lovar dig!
Så fint du har fått det :)
Och vad gäller kaoset i din vardag, så kommer det att kännas bättre. Jag tror faktiskt att det är bra att det får göra ont för det är då det läker bäst. Att göra saker för sin egen skull för att hitta sig själv och bli mer självständig är oerhört betydelsefullt i långa loppet. Såsmåningom vet du svaren på dina frågor och hittar den bästa vägen. Du skriver så fint om det hela. Ta hand om dej! Stor kram!
