Fancyface

Genomgår något mycket jobbigt nu och vill inte genomgå detta jobbiga. Tänkte inte skriva om det, men  man kan behöva lätta sina tankar ibland. Och jag måste göra det nu.

Hade en superhärlig dag med Gismo, solade och badade och han verkligen njöt av att springa omkring och plaska :) Sedan kom vi hem till föräldrarna, och jag skulle precis köra hem. Var på väg ut i bilen, skulle bara över gatan, och Gismo stod ett par meter framför mig och väntade. Helt plötsligt får han fart och springer skällandes iväg. Jag fattar ingenting förrän jag hör skrik, skäll och drama. Springer efter och ser Gismo i tänderna på en annan stor hund. Blir livrädd och springer mot dem, barnfamiljen med två stora hundar. Paniken väller fram och tårarna börjar spruta när jag ser hur Gismo hänger hänger som en vante i käkarna på den ena hunden. Både jag och ägaren och mamma gör allt för att få loss dem, bankar på den stora hunden, drar i Gismo, och till slut äntligen släpper den taget. Allt går så snabbt, är så dramatiskt och helt plötsligt är Gismo helt väck. Den enda tanke jag hade i huvudet var att nu dör han, nu förlorar jag min älskade hund, nu ligger han ihjälbiten och blodig någonstans. Springer runt som en tok och skriker efter honom samtidigt som paniken och tårarna väller. Det här klarar jag aldrig, minns jag att jag tänkte. Samtidigt som jag letade tittar jag ner på min egen hand, som är full av blod. Hade inte känt det, men samtidigt som jag försökt gå emellan för att få loss Gismo, får jag själv ett bett i handen. Hade ingen tanke på att det är farligt att gå emellan hundar. Det enda som fanns i min tanke var ju att rädda min lille hund, och i sådana situationer försvinner ju allt annat. Efter en stund hör jag mamma skrika att hon har hittat honom. Springer tillbaka, rädd för vad jag skulle se. Men mitt i denna otur, möts jag av världens tur och lättnad. Gismo klarade sig undan utan en enda skråma, och var bara lite skärrad. Trodde verkligen jag skulle förlora honom, och hade aldrig förlåtit mig själv om det hade hänt.. Vi pratade med familjen efteråt, och även dem var helt chockade över händelsen. Jag bara tackar för att det inte gick längre! ♥ Mår samtidigt dåligt över hur lite tid jag faktiskt har med min hund, på grund av pendling och jobb.. Önskar det kunde varit annorlunda.

Min hand.. Jag fick några hål på in- och utsidan och hela handen har pulserat och jag har varit helt skakig både idag och igår. Har även känt mig febrig och förkyld, och stel. Men vet inte vad det beror på, om det ens har med den saken att göra. Någon ny stelkrampspruta som skydd behövde jag inte, sa sjuksköterskan, och man får väl lita på dem.

På detta hade jag redan en tillräckligt jobbig helg. Det är väldigt jobbigt just nu och mitt hjärta blöder. Du kommer alltid vara min älskling och finnas i mitt hjärta. Oavsett. Jag kommer alltid älska dig. Oavsett. Alla år, alla minnen, allt man haft, cirkulerar i mina tankar, från början, till slut. Detta är tungt och fruktansvärt jobbigt för oss båda, men är kanske vad som måste göras. Kan vi ta oss igenom detta. Kanke med hjälp av varandra, kanske var och en på sitt eget vis. Jag vet inte. Nu får tiden utvisa vad som kommer ske. Med allt. Just nu kan jag inte tänka klart, utan allt är bara en enda röra. Jag måste låta det få vara det lite, tills jag hittat mig själv igen.